kräva

See also: krava and kráva

Swedish

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈkrɛː.va/
  • Audio (Gotland):(file)
  • Rhymes: -ɛːva

Etymology 1

From Old Swedish kræva, kræve, from a Old Norse *kravi, of uncertain origin. See Old Norse kragi.

Cognate of Danish krave (“collar, crop of a bird”), English craw (“crop of a bird”), potentially also Swedish krage.

Noun

kräva c

  1. crop, craw (a bird's stomach)
    Synonym: (dialectal) kroe
Declension

Etymology 2

From Old Swedish kræfia, from Old Norse krefja, from Proto-Germanic *krafjaną or Proto-Germanic *krabjaną. Cognate with Danish kræve, Norwegian Bokmål kreve, Old English crafian and English crave.

Verb

kräva (present kräver, preterite krävde, supine krävt, imperative kräv)

  1. to demand, to forcefully request
    Jag kräver att få tala med föreståndaren
    I demand to speak to the manager
    kräva någon på pengar
    demand money from someone
  2. to take, to demand, to require
    ett yrke som kräver stort tålamod
    an occupation that demands great patience
  3. to claim (cause the death of)
    Attentatet krävde många dödsoffer.
    The attack claimed many lives.
Conjugation
Conjugation of kräva (weak)
active passive
infinitive kräva krävas
supine krävt krävts
imperative kräv —
imper. plural1 kräven —
present past present past
indicative kräver krävde krävs, kräves krävdes
ind. plural1 kräva krävde krävas krävdes
subjunctive2 kräve krävde kräves krävdes
present participle krävande
past participle krävd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References

Anagrams