killgissning

Swedish

Etymology

Compound of kill(e) (“young male, guy”) +‎ gissning (“guess”), deverbal from killgissa (“to confidently guess”). First attested in 2013, but in common usage only as of 2017.

Noun

killgissning c

  1. a (confident) unfounded guess
    • 2013 December 7, Svenska Dagbladet, page 21:
      […] nationalister som därför desperat försöker killgissa sig fram till essenser i vad som […]
      […] nationalists who therefore desperately try to bluster their way towards essences in what […]
    • 2021 July 19, Simon Uggla, “Kommuntoppen om svikna jobblöftet: "En killgissning"”, in Eskilstuna-Kuriren‎[1], archived from the original on 15 June 2025:
      Ja, i förhållande till grundmålet. Men grundmålet var – det kan jag säga nu efter så många år – en killgissning. Vi satt och sa, vilket mål ska vi ha? 100? Nej, vi kör på 150. Det var ganska mycket taget ur luften.
      Yes, in relation to the original target. But the original target was – I can say now after all these years – just a rough guess. We sat there saying, what target should we set? 100? No, let’s go with 150. It was pretty much plucked out of thin air.
    • 2026 February 26, Hanna Lindström, “Håkan Juholt om Charles Kushners diplomatbråk: ”Oanständigt””, in SVT Nyheter‎[2], archived from the original on 26 February 2026:
      Trump har rekryterat en grabb i familjen och skickat ut honom, han vet mycket väl vad han går för. Jag kan tänka mig, men det är bara en killgissning, att Trump tycker att det är kul att han ställer till med elände i ett annat land.
      Trump has sent out one of the family lads, and he knows full well what he is like. I can imagine, though this is only an unqualified guess, that Trump thinks it is funny that he is causing havoc in another country.

Declension

Declension of killgissning
nominative genitive
singular indefinite killgissning killgissnings
definite killgissningen killgissningens
plural indefinite killgissningar killgissningars
definite killgissningarna killgissningarnas