ömkan
Swedish
Etymology
From Old Swedish ømkan, from Old Norse aumkan.
Noun
ömkan c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | ömkan | ömkans |
| definite | ömkan | ömkans | |
| plural | indefinite | — | — |
| definite | — | — |
Derived terms
Related terms
References
- “ömkan”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
- “ömkan”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
- ömka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
- ömkan in Knut Fredrik Söderwall, Ordbok öfver svenska medeltids-språket, del 2:2. Þ(TH)-Ö