vargjakt
Swedish
Etymology
Compound of varg (“wolf”) + jakt (“hunt”).
Pronunciation
- IPA(key): /²varjˌjakt/
Noun
vargjakt c
Declension
| nominative | genitive | ||
|---|---|---|---|
| singular | indefinite | vargjakt | vargjakts |
| definite | vargjakten | vargjaktens | |
| plural | indefinite | vargjakter | vargjakters |
| definite | vargjakterna | vargjakternas |
References
- “vargjakt”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)