tynder
Old English
Etymology
From a -j-suffixed derivative of Proto-West Germanic *tundr, from Proto-Germanic *tundrą. Cognate to Old High German zuntra.
Pronunciation
- IPA(key): /ˈtyn.der/
Noun
tynder f
Declension
Strong ō-stem:
| singular | plural | |
|---|---|---|
| nominative | tynder | tyndra, tyndre |
| accusative | tyndre | tyndra, tyndre |
| genitive | tyndre | tyndra |
| dative | tyndre | tyndrum |