trinitarie

Italian

Adjective

trinitarie

  1. feminine plural of trinitario

Latin

Pronunciation

Adjective

trīnitārie

  1. vocative masculine singular of trīnitārius

Swedish

Etymology

Ultimately from Latin trinitas.

Noun

trinitarie c

  1. (theology) a Trinitarian
    Antonym: antitrinitarie
    • 1853, Fredrika Bremer, Hemmen i den nya verlden I‎[1], P. A. Norstedt & söner, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Kungliga biblioteket, archived from the original on 30 March 2025, page 252:
      Hvad mina enskilta vänner beträffar, bryr jag mig ej det ringaste om hvilken religionssekt de tillhöra, trinitarier eller unitarier, kalvinister eller methodister, m.m.; blott att de äro ädla och älskansvärda.
      When it comes my individual friends, I don't care in the least what religious sect they belong to, Trinitarians or Unitarians, Calvinists or Methodists, etc.; only that they're noble and lovable.
    • 1862, Viktor Rydberg, Bibelns lära om Kristus‎[2], Handelstidningens bolags tryckeri, accessed at Litteraturbanken.se, courtesy of Göteborgs universitetsbibliotek, archived from the original on 29 March 2025, page 33:
      En annan [...] trinitarie, Tertullianus, uttalar [...] att sonen är ett i tiden uppståndet skapadt väsen.
      Another Trinitarian, Tertullian, states that the Son is a created being begotten in time.

Declension

References

“trinitarie”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)