svärd

See also: sværd

Swedish

ett svärd

Alternative forms

  • swärd (archaic)

Etymology

From Old Swedish sværþ, from Old Norse sverð, from Proto-Germanic *swerdą, from Proto-Indo-European *su̯r̥dhom, ultimately from *swer- (“to cut; to fester”).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈsvæːrd/, [ˈsv̥æːɖ]
  • Audio; “ett svärd”:(file)
  • Rhymes: -æːɖ

Noun

svärd n

  1. a sword
    Riddaren drog sitt svärd
    The knight drew his sword
    Han svingade svärdet
    He swung his sword
    Han stötte svärdet i drakens buk
    He thrust his sword into the belly of the dragon
    Han högg av tentakeln med svärdet
    He cut off the tentacle with his sword
    Han stack svärdet i skidan
    He sheathed his sword
    svärdets vassa egg
    the sharp edge of the sword
    smida ett svärd
    forge a sword

Declension

Synonyms

Hypernyms

  • blankvapen (“edged or bladed weapon”)

Derived terms

See also

References

Anagrams