sibilantă
Romanian
Etymology
Borrowed from French sibilant.
Noun
sibilantă f (uncountable)
Declension
| singular | plural | |||
|---|---|---|---|---|
| indefinite | definite | indefinite | definite | |
| nominative-accusative | sibilantă | sibilanta | sibilante | sibilantele |
| genitive-dative | sibilante | sibilantei | sibilante | sibilantelor |
| vocative | sibilantă, sibilanto | sibilantelor | ||