sammanväva

Swedish

Etymology

Compound of samman +‎ väva.

Verb

sammanväva (present sammanväver, preterite sammanvävde, supine sammanvävt, imperative sammanväv)

  1. interweave

Conjugation

Conjugation of sammanväva (weak)
active passive
infinitive sammanväva sammanvävas
supine sammanvävt sammanvävts
imperative sammanväv —
imper. plural1 sammanväven —
present past present past
indicative sammanväver sammanvävde sammanvävs, sammanväves sammanvävdes
ind. plural1 sammanväva sammanvävde sammanvävas sammanvävdes
subjunctive2 sammanväve sammanvävde sammanväves sammanvävdes
present participle sammanvävande
past participle sammanvävd

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

Further reading

  • “sammanväva”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)