sammanfalla

Swedish

Etymology

samman +‎ falla. Compare German zusammenfallen

Verb

sammanfalla (present sammanfaller, preterite sammanföll, supine sammanfallit, imperative sammanfall)

  1. coincide

Conjugation

Conjugation of sammanfalla (class 7 strong)
active passive
infinitive sammanfalla —
supine sammanfallit —
imperative sammanfall —
imper. plural1 sammanfallen —
present past present past
indicative sammanfaller sammanföll — —
ind. plural1 sammanfalla sammanföllo — —
subjunctive2 sammanfalle sammanfölle — —
present participle sammanfallande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References