pragt
Danish
Etymology
From German Pracht (“splendour”).
Pronunciation
- IPA(key): [ˈpʰʁ̥ɑɡ̊d̥]
Noun
pragt c (singular definite pragten, not used in plural form)
Declension
| common gender |
singular | |
|---|---|---|
| indefinite | definite | |
| nominative | pragt | pragten |
| genitive | pragts | pragtens |
Derived terms
References
- “pragt” in Den Danske Ordbog