pracka på

Swedish

Etymology

Borrowed from Middle Low German prachen (“to beg, to panhandle”). Compare dialectal German prachern and Pracher, as well as Saterland Frisian prakken (“to press, to push”).

Verb

pracka på (present prackar på, preterite prackade på, supine prackat på, imperative pracka på)

  1. to foist upon, to push (trick or force someone to accept something (undesirable))
    En försäljare var här och försökte pracka på mig en dammsugare
    A salesman was here and tried to push a vacuum cleaner on me

Usage notes

Stress on på.

Conjugation

Conjugation of pracka (weak)
active passive
infinitive pracka på prackas på
supine prackat på prackats på
imperative pracka på —
imper. plural1 pracken på —
present past present past
indicative prackar på prackade på prackas på prackades på
ind. plural1 pracka på prackade på prackas på prackades på
subjunctive2 pracke på prackade på prackes på prackades på
present participle påprackande
past participle påprackad

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

References