merian

Old English

Etymology

From Proto-West Germanic *marjan, from Proto-Germanic *marjaną.

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈmer.jɑn/, [ˈmerˠ.jɑn]
  • Rhymes: -er.jɑn
  • IPA(key): /ˈme.ri.ɑn/

Verb

merian

  1. (transitive) to purify; refine

Conjugation

Derived terms

Descendants

  • Middle English: meren