kravla
Swedish
Etymology
From Old Norse krafla (compare Danish kravle (“to crawl, creep”), Swedish kräla (“to creep, crawl”)), from Proto-Germanic *krablōną (compare Saterland Frisian krabbelje, Dutch krabbelen, German Low German krabbeln, German krabbeln), frequentative of *krabbōną (“to scratch, scrape”). Compare also Saterland Frisian krauelje (“to crawl, scuttle”), West Frisian kreauwelje (“to crawl”), Dutch krevelen, krieuwelen (“to crawl”), German Low German kribbeln, German kribbeln (“to creep, crawl, tingle”). See also krabba.
Verb
kravla (present kravlar, preterite kravlade, supine kravlat, imperative kravla)
- to crawl
- Han kravlade sig in till köket och hällde i sig några glas vatten
- He crawled his way to the kitchen and downed a few glasses of water
Usage notes
Often implies a slow strenuous motion.
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | kravla | kravlas | ||
| supine | kravlat | kravlats | ||
| imperative | kravla | — | ||
| imper. plural1 | kravlen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | kravlar | kravlade | kravlas | kravlades |
| ind. plural1 | kravla | kravlade | kravlas | kravlades |
| subjunctive2 | kravle | kravlade | kravles | kravlades |
| present participle | kravlande | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
See also
References
- “kravla”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)
- “kravla”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
- “kravla”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)