gleomann

Old English

Etymology

From glēo (“glee”) +‎ mann (“man”).

Pronunciation

  • IPA(key): /ˈɡle͜oːˌmɑnn/, [ˈɡle͜oːˌmɑn]

Noun

glēomann m

  1. a minstrel, musician

Declension

Strong consonant stem:

Descendants

  • Middle English: gleomen, glewmen, gleeman