fakticitet

Swedish

Etymology

By surface analysis, faktisk +‎ -itet. Cognate of French facticité, German Faktizität. First attested in 1893.

Noun

fakticitet c (uncountable)

  1. facticity

Declension

Declension of fakticitet
nominative genitive
singular indefinite fakticitet fakticitets
definite fakticiteten fakticitetens
plural indefinite — —
definite — —

Further reading

  • “fakticitet”, in Svenska Akademiens ordböcker [Dictionaries of the Swedish Academy] (in Swedish)