förmana
Swedish
Etymology
Verb
förmana (present förmanar, preterite förmanade, supine förmanat, imperative förmana)
- to urge, to admonish, to exhort (earnestly advise (someone, on right or wise behavior or the like))
- Han förmanade honom att skriva ett äktenskapsförord
- He urged him to write a prenuptial agreement
- to admonish (similar to above, but after someone has done something wrong)
- Hon förmanade dem för att de inte väntat på grön gubbe innan de gick över vägen
- She admonished them for not waiting for the walk sign before crossing the road
Conjugation
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förmana | förmanas | ||
| supine | förmanat | förmanats | ||
| imperative | förmana | — | ||
| imper. plural1 | förmanen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förmanar | förmanade | förmanas | förmanades |
| ind. plural1 | förmana | förmanade | förmanas | förmanades |
| subjunctive2 | förmane | förmanade | förmanes | förmanades |
| present participle | förmanande | |||
| past participle | förmanad | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
Related terms
References
- “förmana”, in Svensk ordbok [Dictionary of Swedish] (in Swedish)
- “förmana”, in Svenska Akademiens ordlista [Wordlist of the Swedish Academy] (in Swedish)
- “förmana”, in Svenska Akademiens ordbok [Dictionary of the Swedish Academy] (in Swedish)