beflita

Swedish

Etymology

From be- +‎ flita, compare German befleißen.

Verb

beflita (present beflitar, preterite beflitade, supine beflitat, imperative beflita)

  1. (reflexive) to endeavor, to strive, to make an effort
    Synonyms: bemöda, eftersträva
    • 1862, Sofia Maria Juringius, Eva. Läsning för qvinnan, Linköping: C.F. Ridderstad, page 35:
      En sak är det, som menniskan så gerna vill och äfven sa lätt och så ofta glömmer, och det är egna fel, och dock är det dessa vi aldraminst borde glömma; vi borde beflita oss om att inprägla dem i vårt minne och våra tankar.
      There is one thing that human beings are so eager to do, and so easily and so often achieve, and that is to forget their own faults; and yet these are the very things we ought least of all to forget. We should make it our endeavor to imprint them upon our memory and our thoughts.

Conjugation

Conjugation of beflita (weak)
active passive
infinitive beflita —
supine beflitat —
imperative beflita —
imper. plural1 befliten —
present past present past
indicative beflitar beflitade — —
ind. plural1 beflita beflitade — —
subjunctive2 beflite beflitade — —
present participle beflitande
past participle —

1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.