adrefan
Old English
Etymology
Pronunciation
- IPA(key): /ɑːˈdreː.fɑn/, [ɑːˈdreː.vɑn]
Verb
ādrēfan
Conjugation
Conjugation of ādrēfan (weak, class 1)
| infinitive | ādrēfan | ādrēfenne |
|---|---|---|
| indicative mood | present tense | past tense |
| first person singular | ādrēfe | ādrēfde |
| second person singular | ādrēfest, ādrēfst | ādrēfdest |
| third person singular | ādrēfeþ, ādrēfþ | ādrēfde |
| plural | ādrēfaþ | ādrēfdon |
| subjunctive | present tense | past tense |
| singular | ādrēfe | ādrēfde |
| plural | ādrēfen | ādrēfden |
| imperative | ||
| singular | ādrēf | |
| plural | ādrēfaþ | |
| participle | present | past |
| ādrēfende | ādrēfed | |